Höstdagjämning och Fullmåne i Väduren

Att Låta det Förflutna Tyna Bort

September 24th, 2018

Den gångna månaden erbjöd oss den perfekta möjligheten att lära oss hantera upplevelsen av ovisshet, samtidigt som det nya är på väg att börja manifesteras I våra liv. Nymånen i Jungfrun den 9 september inbjöd oss till att omvärdera och omstrukturera vår tid och vårt space (den plats vi befinner oss på), att skapa nya strukturer och rutiner som ger näring åt den process där vi förankrar och förverkligar våra drömmar. 

Nu när höstdagjämningen (på södra halvklotet vårdagjämningen) sammanfaller med fullmånen I Väduren, blir vi mer medvetna om våra grundläggande emotionella behov – vad som inspirerar oss och inte – och inbjuder oss till att undersöka våra relationsmönster, släppa det som känns oinspirerande och som dränerar oss, så att det förflutna äntligen kan tyna bort.  

Låt oss titta på de energimönster som reflekterar vår utveckling under denna utvecklingscykel. 

Rikta om vår uppmärksamhet

Månen och Kiron I opposition till Solen och Merkurius I Vågen, I kvadratur till Saturnus I Stenbocken

Den evolutionära intentionen bakom dessa planetära positioner är att förändra vår perception. När det finns planetär aktivitet i kardinala tecken – Väduren, Vågen och Stenbocken – kan vi förvänta oss känna ett behov av förändring.  De öppnar upp oss för nya erfarenheter och förmågan att se framtida möjligheter. 

På norra halvklotet börjar vi nu förbereda oss inför vintern, medan man på södra halvklotet åter börjar känna hur solen, värme och förutsättningen för ny tillväxt återvänder.  

Dagens fullmåne I Väduren hjälper oss att känna förändringens vindar som kommer med Venus som rör sig retrograd från 6:e till 26:e oktober, och som innebär en total inre omvärdering.  

De senaste månaderna har 3 personliga planeter rört sig retrograd och fått oss att genomgå många inre förändringar av vårt inre landskap. Nu är det dags att rikta om vår uppmärksamhet mot den slutliga fasen av förändringsprocessen i förhållande till våra egna inre behov.  Månen och Kiron i Väduren får oss att rikta vår uppmärksamhet mot våra känslomässiga behov som inte blivit mötta. Solen och Merkurius hjälper oss att bli mentalt medvetna om dessa känslor, samtidigt som Saturnus hjälper oss att bli medvetna om vi förtränger och förnekar dem.  

En oväntad gäst erbjuder ett tillfälle för förändring An Unexpected Guest Brings an Opportunity for Change

Uranus I Oxen quincunx Solen och Merkurius i Vågen, i kvadratur till Mars i Vattumannen, och i opposition till Venus i Skorpionen 

Den evolutionära intentionen bakom dessa planetära positioner erbjuder en oväntad twist. Spänningen som skapas här får oss att se vad som inte längre fungerar för oss och förbereder oss på vad som kommer uppenbaras när Venus börjar röra sig framåt igen i början av oktober. Uranus rör sig just nu retrograd, och med solen quincunx Uranus, som samtidigt är styrare av den norra noden, får detta en direkt inverkan på vår karmatiska utveckling. 

Fullmånen hjälper oss att se vilka relationsmönster som vi vuxit ifrån. Vi kommer att känna oss fastlåsta samtidigt som vi känner att våra relationsmönster ska spegla vårt livs mening och våra drömmar. Mars I Vattumannen kommer att fortsätta pressa oss till att befria oss från dessa gamla mönster, medan Venus i Skorpionen stödjer oss att se våra gamla relationsmönster som inte längre stödjer oss, med rötter i vårt förflutna. Dessutom medför relationen mellan Solen, Merkurius och Uranus att vi uppdaterar hur vi ser på dessa föråldrade relationsmönster.

Var beredd på att få plötsliga och oväntade insikter, som kräver en inre analys av dina relationsmönster och att du hjälper dig själv att släppa det som inte längre stödjer dig i livet. Om du bearbetar riktigt gamla och utmanande relationsmönster kan det vara klokt att ta hjälp av någon som arbetar professionellt med att stödja sådana processer.  

Det som inte längre inspirerar dig kommer att blekna bort 

Fyra trigoner: Venus i skorpionen i trigon med Neptunus i fiskarna, Saturnus i stenbocken i trigon med Uranus i oxen, månen i väduren i trigon med norra noden i lejonet, och Mars i vattumannen i trigon med Merkurius och solen i vågen.  

Dessa planetära förhållanden stödjer oss att blir medvetna om mönster och släppa dem och att göra oss medvetna om vad som inspirerar oss och inte. 

I slutet av en utvecklingscykel och innan en ny börjat ta form finns en mellanperiod där vi varken sitter fast i det förflutnas eller framtiden. Under denna fas kan det känns utmanande för oss då riktningen framåt är otydlig, och under denna fullmånecykel befinner vi oss just i en sådan mellanperiod. 

Neptunus i trignon till Venus avslöjar vilka mönster som en gång stödde oss i vår utveckling, men som inte längre gör det och inte heller längre behövs. Trignonen mellan Saturnus och Uranus jobbar på en djupare nivå och i långsammare takt (de är yttre planeter), och uppmanar oss att sakta ner på tempot och låta tålamod få vara en del av varje utvecklingsfas. När vi gör detta kan vi se hur det som startade 2012 med kvadraturen mellan Pluto och Uranus nu förankras I vårt medvetande och hjälper oss att börja leva i det nya medvetenhetsparadigmet, (och i harmoni med ekosystemet). Mars i trignon till solen stödjer oss i denna övergång mellan två olika medvetenhetsparadigm genom att göra oss medvetna om att vi måste ändra på våra (beteende-?)mönster, och att också se på denna befrielseprocess som den bästa vägen till att fylla våra liv med ny och livgivande energi till stöd för det nya liv som vi nu banar vägen för. 

Under denna period kommer vi att se att det som känns dränerande och oinspirerande äntligen blekna bort. Det är först då detta skett som vi upptäcker det nya som fullmånen och Venus i retrograd nu förbereder oss inför. 

Fullmånens budskap – Kärlek i överflöd

Har livet avslöjat för dig vilket överflöd som finns tillgängligt? För många av oss blir svaret nej. Den krassa verkligheten vi lever i i dagens samhälle bygger på upplevelsen av bristande tillgångar av olika slag, och en ständig strävan efter mer. 

Känslan av nöd och brist etsar sig fast I hjärtat. Vi föddes alla in I en värld av ”inte tillräckligt” – inte tillräckligt med pengar, saker, tid, lycka o.s.v. och roten till upplevelsen bottnar i ”inte tillräckligt” med KÄRLEK. När vi föds betvivlar vi inte vår kontakt och relation till allt och alla omkring oss, men vi möter snabbt avstängdhet och separation. Vi lär oss att vi måste vara samarbetsvilliga och strategiska för att få vad vi behöver. Vi lär oss att manipulera verkligheten och hålla fast vid saker för att ha något att förhandla med. På så sätt begränsar vi vårt naturliga kärleksflöde och vår kärlek blir till en handelsvara som vi håller fast vid av rädsla för att inte få kärlek tillbaka.  På detta sätt skapar vi en känsla av separation inte bara till andra utan även inom oss själva, vilket är väldigt smärtsamt. På så vis blir våra djupa grundläggande behov smittade av ”inte tillräckligt” och känslan av brist, och vi kan finna att många av våra s.k. ”behov” egentligen är substitut för vår längtan efter kärlek. När detta sker avspeglas det i allt vi gör och det reflekteras tillbaka till oss från omvärlden. 

När vi känner denna brist kompromissar vi ofta med oss själva och väljer att göra det som är nödvändigt snarare än det som är rätt för oss, vilket bara förstärker känslan av brist. 

Men I själva verket lever vi på en plats där magin är ständigt närvarande, där saker skapas ur ingenting, och där kärleken är själva skaparen. Vi är ett med hela universums medvetande som ser sig själv I vår reflektion. Vi är en del av denna kreation som väver samman allt till en enda stor perfekt väv, och vi befinner oss alla på den perfekta platsen vid den perfekta tidpunkten för att kunna bevittna världen ur vårt eget perspektiv, och förmedla det vi är här för att se till andra, på vårt alldeles unika sätt. 

Trots detta tror vi ur vårt ofta begränsade perspektiv att vi måste kompromissa med vår perfekt och precist skapade natur och unikhet, för att kunna uppleva känslan av att vi lever i överflöd och att vi redan har tillräckligt.  

Tänk om det räcker med att låta kärleken styra våra liv, något som för de flesta kräver mod? Att kapitulera inför vårt hjärtas längtan och, precis andra varelser på jorden, låta oss ledas av den intelligens som också skapat oss? Tänk om överflöd är ett ”inside job”? Vågar du kapitulera ditt hjärta till livet?    

Blessings,
Simon & Jennifer